Människorna
har tilldelats
längtans brister-
 
Dessa ofrånkomliga
smärtor hon plågas utav-
i vissa delar av livet.
 
Smärtornas ansikten
är så många och så långa-
att övergivelsen är en tröst-
 
Skoningslöst bultar den på-
I tiden och rummet,
där jag kan se blodstrimmor
 
Nu möter jag det i bortglömda brev.
från en man jag...beundrade-
när livsvalen stod för dörren.
 
Han gav vägledning
han ingav modet till nya vägar,
han ska jag aldrig nånsin glömma-
 
Han öppnade kärleksmonologen
på vid gavel den mannen,
han var litterär,musikalisk,
 
Och något att ta med ut i svängen.
där jag ändå fick honom att lyssna på jazz,
något jag sällan berör här..
 
he
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress