14 februari 2019

Ändå,en dikt.

Allmänt

Långt bortom tingen
långt innan vår jords väsen,
känner jag infrusna hjärtan
 
Där jag i drömmar bli påmind
dessa upplösta försakelser-
dessa upplösta gåtor.
 
Uppvaknandet är för varje gång
lika tråkigt att samsvärjas med,
lika frånvänt som i sista drömmen ?
 
Nu vill jag mer än nån annan
försöka vara en lycklig individ,
på vår del av jorden,vår egen del.
 
Även mina Molnbarn vill jag ha med.
där de bor bland så mycket omöjligt,
omöjligheten till kärleken.
 
Molnbarnen har då lättare
att inte söka förgäves efter lycka,
detta det levandes sista andningsrop ?
 
E,Grave
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress