27 februari 2019

Förklaringen

Allmänt

mot terassen stänkte insjöskummet
skymning sänktes över bländvit sand-
 
vinden dog,det blev tyst i rummet
i ett obeskrivligt juniland.
 
säg,blev jag vågen
mot din vita strand 
 
av gudom,som jag icke känner
blev min ringhet förd till detta rum
 
bröstet häves än,och pulsen bränner.
bländad är jag,och min läpp är stum
 
det var vallfart
och ett stort mysterium.
 
ja,det ljud som trängde till mitt öra
var ditt hjärtas slag -
 
men det enda jag kunde höra
till undergång bestämt en dag
 
dunkla källor,
du djupa vattendrag.
 
Johannes Edfeldt 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress