Om döden, denna eviga skepnad som följer oss som en skugga
under hela vår livscykel,och som med åren kommer allt närmre.
Hur vi än försöker förskjuta detta mötet - så är ju döden ändå
berfriaren när vi ej orkar mer,,,eller börjar se slutet på äventyret.
 
Och ingen har väl berättat det bättre än vännen Setterlind.
1954 kom en bok han gav titeln; dikter från San Michele,
Den kallade för en bok om döden...med ångest, som dröjer,
detta var en text med förvisso förutsägbarheter.men hade
ett djup med stup av skräck - och irrationell insikt.Den insikt
vi måste komma fram till innan pensions-åldern drabba oss?
 
Saliga Alexandria,är du min död i dag?
ingenting vill leva längre,vid det som är jag -
 
Se,står det ej en ängel vid min säng?
saliga Alexandria - högt över himlens bud.
 
Över vår gråa jord som ska omvälva oss,
och segla på moln där döden ändå bor..
 
Strävar du ändå vidare,över blåa vikar
och letar efter ditt himmelrike ?
 
Alla de svävande,egenartade orden
i Alexandrias hymn är sprungen ur dödens lockelser.
 
Bo Setterlind 1988
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress