6 juli 2019

Rospiggen -

Allmänt

Nu petar blåsten i min rygg
vi lever nästan som sniglar,
 
I ditt hus,var det varmt och skyddat
nu här på kobben blåsigt oskyddat-
 
Bäddad i drömmar 
tittar jag framåt på nya dagen.
 
Och känner att något söker mig,
bortom allt förstånd och alla lekar.
 
SE där ännu en Rospigg i sin keps
som plockar med sina fiskespön och ryssjor.
 
Det saltstänkta Ålands hav ger mig sommaren,
som ingenting annat jag känner...det gröna havet.
 
Nu är jag så långt från fastlandet
att sjöns gungande rythmik skrämmer..
 
Skrämmer mig till snar återfärd,
till hamnen där vi löpte ut ifrån för timmar sen..
 
Bo Setterlind 1943
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress