Jag har i många år följt Bo Setterlind nästan lika mycket som vissa målare jag gillar..Fastän målarna alltid dominera förstås,,men i dag tar jag litet ur hans sista diktsamling som kom 1993,och som bär titel
Den inre Himlen. I urval har Setterlind sedan sammansatt sina dikter och lämnat till Bonniers föralg -
 
Mycket påminner om de som gavs ut på 1950,talet..Vad jag kan märka är att att när man läser dem på nytt i urval och revisioner, att Setterlind förändrat just det kalla ögat som gå som en röd tråd i dikterna.
Det finns en trofasthet - i allt han skriver och en tillit man får/kan förhålla sig till tycker jag som läsare -
 
Du sade:
Jag vet,hur Paradiset doftar
det doftar nytt,med anor -
 
Jag tror som Du
att vägen är kantad av fasa
och frågorna kvarstår väntande?
 
Har våra liv ett annat slut,
ett helt annat mönster i Kristus?
eller finns i vårt inre rester av storm?
 
Frågan kan ställas om och om igen.
för alla människor även utanför
kristendomen/ bedjan -
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress