14 juni 2019

Minnen -

Allmänt

En junimorgon,då det är för tidigt att vakna
men för sent att somna om....
 
kom jag på att grönskan där ute,
är ju fullproppad med just minnen.
 
jag känner att de ännu följer mig
med blicken...men de syns inte.
 
de smälter samman nästan helt ihop
med den gråa bakgrunden,kameleonter?
 
nu är de så pass nära att jag hör dem,
jag hör dem andas,fastän fågelsången
är bedövade,,nu är det ändå förmiddag...
 
Tranströmer - 55
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress