jag flög uppåt
kände mig fullkomlig
 
men min brist på kännedom
var landningens konst -
långtifrån den jag serverar
 
men uppåt är ett plus ändå
för då händer det någonting..
 
uppåt på den kala himlen
ser jag små tussar som moln,
medan vinden här tilltar.
 
redan 28 i skuggan
i dag borde man åka fallskärm
komma ännu högre uppåt...
 
det var länge sen jag satt på/inuti
ett silvrigt plan på väg till Kreta -
 
då var jag ännu närmre himlen
i alla fall några usla tryckta timmar -
 
ofullkomliga jag som brottas me egoismen
ja ondskan har alltid tyckt så............
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress