I Södergrans senare dikter dyker plötsligt upp
mörka visioner, som är motpoler till allt annat.
Kanske vill hon med dessa uttrycka att fantasin
är obegränsad? Obegränsad i sin egen frihet?
 
Till fots,gick jag genom solsystemet
innan jag fann första tråden av min dräkt-
 
Jag, anar ren i mig själv?
någonstans i rymden hänger mitt hjärtha-
gnistor, strömma ifrån den,skakande luften.
till andra "måttlösa hjärthan"
 
Edith Södergran 1919
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress