9 september 2019

Kamp för mode..

Allmänt

Att sammanföra moden i ett sätt för att frigöra kvinnorna,under de här hopplösa åren i krigets slutfas är ett dåligt sätt belysa skeendet som jag tror ändå hände där i London? Sedan mellan sina faktaanalyser
hoppar hon plötsligt in i klädernas utförande,där en del var långa,med korssetterade midjor,och att de kampanjer de hade gick bra? Sen hoppar hon fram till 1954 och berättar om firman Coco Shanel och att de gör comeback med nya kollektioner,nya dräkter i fransk stil.? Men var detta verkligen En Kamp?
 
Att berätta vad som händer i modekretsar i ett brinnande krig, förstår ej riktigt vari kampen ligger här?
Och så där håller det på med en hel sida i denna upplaga,där årtalem rabblas om vartannat med just
att hela tiden nämna olika stilar/plagg som kom ut i handeln vid denna krigs-trötta tid.Sedan hoppar hon iväg till 1990,talets yuppie-era och den postmodernism som då introduserats,och även inom konsten som jag varit inne på så många gånger.Och nu gällde bara att dessa kvinnliga normer skulle bestå, där herrkostymerna tydligen betydde alltmer trots att KAMPEN för kvinnors rörlighet redan då var så aktuell i enlighet med hur hon berättade om det hela.Och avslutar med att hon tycker det är daxs för nästa moderevolution, i en som hon även upptäckt friare värld ? Men ingenting har ju ändrats
med den där branchen - vare sig könsroller eller klädkoderna, ville hon bara helt enkelt försöka befria
oss män från Kostymerna? Som mansrollens förbaskade tvångströjor? Jag bara undrar i tysthet -
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress